Tags

, ,

En parafrasering av Niklas Strömstedts fantastiska låt. Han har många låtskatter den mannen! Men faktum kvarstår – när jag skriver det här så har jag varit 40 år fyllda i lite drygt 2 veckor. Jag har inte haft någon speciell existentiell kris eller så som jag har hört så mycket om. Kanske väntar det runt hörnet, till hösten? Eller inte. Den som lever får se. Däremot så har jag verkligen känt av att mitt liv har skiftat. Det har bokstavligen känts som, över denna period som ett stort kugghjul har snurrat sitt varv och lagt sig på plats. Inte så mycket har förändrats i min yttre värld, men allt har verkligen skiftat i min inre värld och det till det bättre.

Inom Wicca och mången annan hedendom brukar kvinnans åldrar likställas med den eviga Gudinnans skiftningar: Jungfrun, Modern och den Gamla (Maiden, Mother & Crone). Men det går ju lätt att förstå att det inte går att placera någon kvinna helt bara inom ett av dessa fack någonsin typ. Jag har till exempel varit inom Moderns sfär i snart 12, så min äldsta föddes. Dock är det inte förrän nu som jag känner att jag verkligen fullt ut stiger in i den mogna Moderns roll. Hon som är (eller försöker vara) stolt, självsäker och inte tar någon skit. Den mogna modern som faktiskt får shit done, som gör saker för egen del och som arbetar med att känna sig bekväm i sin egna kropp.

Jag har många år kvar att leva (Om Gudarna vill det), men det är lite som jag, nu halvvägs har börjat begripa att jag inte är odödlig och har börjat planera mitt liv därefter. Det känns oerhört befriande måste jag säga! Framförallt för mig med en historia av att aldrig göra något färdigt och all den känsla av skam och misslyckande så är detta väldigt stärkande och jag går stolt och rakryggade vidare genom livet -Nu är jag halvvägs till framtiden, men det är långt kvar än!

 

Advertisements