Tags

, , , ,

Idag har jag blivit så söndersmulande, blixtrande tillintetgjord… Om jag vetat hur man gör hade jag velat sjunka genom jorden.Det var alltså väldigt länge sedan jag skämdes så här mycket :-0 Guldkanten i den här smått tragikomiska historien är att ingen i min närhet vet om min fadäs och klavertramp. *pust* Känner dock att jag behöver ventilera någonstans.

Så här är det: Jag och min partner har inte haft en bra relation på ….. länge. När längtan har blivit för stor efter någon som faktiskt har vett att uppskatta mig, respektera mig och som har något uns av romantik kvar i själen så brukar mitt hjärta (och i ärlighetens namn tror jag hjärnan är med på ett hörn den också. Den är lite sneaky på det sättet). spela ett spel att den brukar få mina blickar och tankar att vandra iväg till någon annan man. Någon ny på spelplanen eller någon som jag inte uppmärksammat förut. Inte så att jag någonsin skulle få för mig att agera på mina tankar, men när livet generellt känns sunkigt så blir det att låta hjärtat fladdra iväg en slags verklighetsflykt. I det här fallet så var det en fd kollega (han slutade för en tid sedan) som fick mitt hjärta att bulta och mig själv att bete sig som en kallsvettig tonåring. Suck. Men han var snygg, rolig, karismatisk och fick mig att känna mig SEDD framför allt. Ögongodis när livet för övrigt var ganska grått. Ganska oskyldigt.

Dock sprang jag på honom igen för någon vecka sedan utanför jobbet och han verkade genuint glad att se mig och jag fick en kram av honom. Han är en sådan där äcklig people-person som är du och bundis med alla ni vet. Sedan dess har jag inte kunnat låta bli att tänka på honom. Det har nästan blivit som en slags besatthet. Varje gång jag känt mig trött och lite vilsen då är det till honom tankarna har vandrat, inte min partner. Och ja, han var en av de personerna som jag skrev om i tidigare post.  Det är här det riktigt, riktigt pinsamma börjar. Jag gjorde det strängt förbjudna: Jag sökte upp honom på internet….. Efter ett par försök hittade jag t. ex hans instagram-konto. Gudars, hur tragisk får jag vara? Inte bara det, jag insåg att han hade en helt annan sida, kanske inte för mig så attraktiv sida + nästan det värsta av allt – han är 14 år yngre än mig! Noooo! Pga sin yrkesroll har han framstått mycket äldre, och jag har trott att han varit minst 30 i alla fall. Nope, han fyllde nyss 26. Jag känner som värsta snusk-tanten som suktar efter lammkött! Men besattheten är till största delen bruten. även om mitt fiktiva hjärta är krossat.

Om jag nu ska kunna finna någon tröst och lärdom i den här farsen så var det här när jag väl tog mig samman en hjälp på vägen och en knuff i rätt riktning mot att ytterligare införliva och välkomna Guden in i mitt liv. Jag vet att jag skrev tidigare skrivit att jag älskade Honom och ville vara Honom värdig. Men ikväll insåg jag att jag fortfarande när jag tänkte så såg honom bara i andra och inte i mig själv. Det är en process såklart, men nu har jag kommit ytterligare ett steg på vägen att inte bara införliva Guden i mitt liv utan också se honom i mig själv. Aspekter att mera bjuda in i mig själv är alltså den mer maskulina aspekten. På riktigt innebär det alltså t. ex att jag ska ta bättre hand om mig själv och min kropp, äta bättre, vara mer aktiv, se till att få saker gjorda och bjuda in känslan av sexualitet och njutning i mitt liv på ett tydligare sätt.

 

Advertisements